Kommunism – konsten att dela på allt så att ingen får något.
Som vanligt är skillnaden mellan ideologi och verklighet milsvid hos våra vänner kommunisterna. Hur kommer det sig att kommunistländerna så till den milda grad verkligen har toppstyre och diktatur?
Att de delar på allt så att ingen får något är förståss bara nästan sant, högst upp sitter nämligen en liten sluten krets som tar allt. Idag skall jag faktiskt inte behandla Ryssland, utan jag vänder blicken lite längre söderut i Afrika.
I Angola firar nämligen José Eduardo dos Santos 30 år vid makten. Eller firande blir det väl kanske inte riktigt, endast en notis i Angop (Angola Press Agency), deras statliga nyhetsbyrå. Detta för att inte belysa det faktum att han har styrt landet så länge. Det som började med, hör och häpna, en kommunistisk gerilla har transformerats till en sann maktelit med kontroll över miljarder av dollar.
Angola råkar nämligen (som faktiskt en hel del afrikanska länder) sitta på stora naturresurser. Bland annat finns rikliga mängder olja och kan sitta på södra halvklotets största oljereserv.
”Parkeringen utanför MPLA:s högkvarter i Luanda är den mest imponerande samling av lyxbilar jag har sett i Afrika” (citat Ola Säll). Movimento Popular de Libertação de Angola är den gerillagrupp som nu är det ledande partiet och således även president dos Santos hemmaparti. Frågar man MPLA säger de givetvis att de fortfarande är ”de fattigas revolutionära spjutspets”. Historiskt kan man även se landets ursprung speglas i dess namn ”Folkrepubliken Angola”, även om man nu mer sanningsenligt officiellt endast heter ”Republiken Angola”.
I Luanda, Angolas huvudstad, råder det inget tvivel att det finns oljepengar i landet. Kanske har några av de 4 miljarder dollar som ”tappades bort” i de statliga finanserna mellan år 1997 och 2002 hittat hit. Förra året passerade Luanda såväl London, Tokyo och Oslo på listan till världens dyraste städer. Det borde minst sagt svida i ögonen på landets befolkning när en restaurangmåltid kostar 100 dollar och vanliga, moderna lägenheter finns att hyra i prisintervallet 7 000 dollar (enrummare) till 20 000 dollar/månad. Utanför maktelitens Angola hittar man det vanliga Angola, där två tredjedelar av landets befolkning lever på mindre än 2 dollar om dagen! HUR har man tänkt!? Enligt egen utsago ska ju kommunister omfördela landets resurser så att alla får lika mycket. Men som vanligt är girigheten nästan större här än i kapitalistiska länder. To top things off så har traditionen av evig lögn, nedtystning och förnekelse som är symptomatiskt för (extrem)vänstern, lagt sig som ett lock.

Luanda. Här växer det så det knakar, med oljepengars hjälp nådde Angola en toppnotering på 26% tillväxt år 2006.
Detta är bland många ett uttryck för något jag tänkt på mycket; paradoxen människan. Å ena sidan viljestark, empatisk, intelligent och oändligt komplex, men å andra sidan så självklart enkelsidig, lättförutsedd i sitt agerande och ”easily seduced”.
Paradoxen människan kommer även vara temat på boken jag ska skriva, för det finns så mycket att säga om detta. Beräknat utkomstår någon gång 2040-2050.
Gunnvald










Senaste kommentarerna